– Studien har fokuserat på hur inkomsterna från det gemensamma familjejordbruket användes och fördelades. Den ojämlika fördelningen i de rikare familjerna visade sig vara ett mindre problem för kvinnorna än den absoluta fattigdom som andra familjer levde i. De fattigaste familjerna var de som av olika anledningar inte kunde odla bomull. I dessa var det kvinnorna som med egna inkomster bidrog till matförsörjningen, säger Sigrun Helmfrid, Socialantropologiska institutionen på Stockholms Universitet, som ligger bakom studien.
Kvinnornas ansvar att skaffa mat
Det var i mitten av 90-talet som studien genomfördes i Burkina Faso med syfte att utifrån ett genusperspektiv förstå familjejordbrukens hushållsekonomi. Familjernas huvudsakliga inkomst kom från odling av matgrödor och bomull. Genom att odla bomull fick de tillgång till krediter, plogar och konstgödsel, vilka gjorde det möjligt att även öka sin produktion av majs. De gemensamma
inkomsterna förvaltades av familjens manliga överhuvud utan insyn av övriga medlemmar. Under lågsäsong ägnade sig kvinnorna åt att tjäna egna pengar, framför allt genom ölbryggning. Kunderna var framför allt män.
– Genom ölförsäljningen fick kvinnorna tillgång till den del av bomullspengarna som männen spenderade på egna nöjen, men till priset av en extra arbetsinsats.
Kvinnornas individuella inkomster gick delvis eller helt till mat, eftersom kvinnorna förväntades täcka upp för maten när skörden inte räckte till. Av tradition skulle de tillhandahålla ingredienser till den grönsakssås som tillhörde varje måltid av hirs- eller majsgröt.
– Kvinnornas ansvar att skaffa fram ingredienser till såsen hade inte minskat, även om naturresurserna blivit sämre och det blivit svårare för kvinnorna att hinna med att samla in växter på grund av deras ökade arbete i jordbruket, säger Sigrun Helmfrid.
Möjligheterna ojämnt fördelade
Undersökningen visar att kvinnors möjligheter att tjäna pengar genom ölbryggning var ojämnt fördelad. Kvinnorna i de välmående familjerna kunde ofta börja ölbryggningssäsongen med ett startkapital och de behövde inte spendera sina intjänade pengar på familjens försörjning, vilket kvinnor i fattigare familjer ofta gjorde. Sigrun Helmfrid berättar:
– Det var förhållandena inom familjejordbruket som skapade förutsättningarna för hur kvinnor kunde bedriva sina individuella aktiviteter. Om det gemensamma arbetet togs väl om hand, och bomulls- och matodlingen blev lyckosam så var bomullsodlingen något som kvinnor kunde dra nytta av, trots att det innebar merarbete och trots att inkomsterna var ojämlikt fördelade. Tyvärr var det inte alla familjer som klarade av den ekonomiska risk som bomullsodling innebar. De fastnade i skuldfällor och måste i värsta fall sälja sina jordbruksredskap.
En del i ett kollektiv
Studien lyfter frågan om hur man ska förstå kvinnors handlingsförmåga och handlingsutrymme inom familjer där män formellt har makten. Studien argumenterar för att kvinnorna visade handlingsförmåga inte bara genom sina individuella aktiviteter utan även som del av familjekollektivet, exempelvis när de arbetade i det gemensamma jordbruket. Relationerna inom familjen var inte jämlika, men kvinnorna hade vissa rättigheter vilka gav dem handlingsutrymme. Kvinnornas skötte sin individuella ekonomi helt utanför manlig insyn och kontroll, men hur de använde dessa inkomster var ändå strukturerat av normer om manligt och kvinnligt och olika ansvarsområden inom familjen.
– Den gemensamma ekonomin, inklusive inkomsterna från bomullen, skulle normalt garantera basfödan, hälsorelaterade kostnader och boendet. Så var fallet i de mera välmående familjerna, trots att det manliga familjeöverhuvudet spenderade en del på egna nöjen. Dessvärre kunde de fattiga, mindre framgångsrika jordbruken inte erbjuda sina medlemmar denna grundläggande materiella trygghet, och det var i dessa familjer som kvinnorna fick täcka upp från sina egna inkomster.
Läs studien här: Cotton and Cabaret: Domestic Economy and Female Agency in Burkina Faso