Centrets övergripande uppgift har varit att på tvär- och mångvetenskaplig grund bedriva forskning inom området internationell migration och etniska relationer. Forskningsområdet har haft olika benämningar som t ex ”invandringsforskning” (som också ingår i den ursprungliga benämningen av centrat) och ”imerforskning”. Den nuvarande beteckningen – Internationell migration och etniska relationer (imer) – är en samlingsbeteckning för ett brett fält av studier som inte bara omfattar s k invandring utan också frivillig och ofrivillig migration, betydelsen av nationella gränser och statliga kontrollmekanismer, processer som leder till social uteslutning (rasism, diskriminering med mera) i det mottagande landet, integrationspolitik (medborgarskap, minoritetsrättigheter med mera), kollektiva identiteter (sociala, etniska), transnationella rörelser, diaspora, mångkulturalitet och mycket mera. Med etableringen av imerbegreppet har centrat markerat en självständighet till statsmakternas intresse för forskning och utredning som ett instrument i lösandet av olika typer av samhällsproblem. CEIFOs forskning är inriktad mot förståelsen av bakomliggande processer och samhällsvillkor.

CEIFOs tillkomsthistoria är för den skull inte frikopplad från staten och dess intressen för samhällsproblem. CEIFO emanerar ur två statliga utredningar – Expertgruppen för invandringsforskning (EIFO) och Diskrimineringsutredningen (DU) – där de forskare som så småningom kom att bygga upp CEIFO (Tomas Hammar, Yngve Lithman, Charles Westin och Anders Lange) hade utredningsuppdrag. Under 1980 talet, när CEIFO etablerades, kom ett antal stora forskningsprojekt om t ex gränskontroll och statlig politik, attityder gentemot invandring och olika opinionsyttringar samt flyktingmottagandet ryggraden i denna forskning. Genom den forskningen och inrättandet av en professur i ”Invandringsforskning” 1988 togs också ett stort steg mot etableringen av CEIFO som en erkänd akademisk institution. I förlängningen var detta också ett steg mot erkännandet av forskningsområdet som en självständig disciplin. Med tiden har CEIFO etablerats som en mycket konkurrenskraftig forskningsenhet med internationell lyskraft.

Tomas Hammar, som också från etableringen 1983 var CEIFOs föreståndare, tillträdde tjänsten som landets förste (och då ende) professor inom imerområdet 1988. Hammar blev CEIFOs föreståndare intill sin pensionering. En annan av centrats forskare – Charles Westin – utnämndes till föreståndare och professor 1994 och var ansvarig för CEIFOs forskningsverksamhet fram till 2008. År 2008 avlöstes Westin av Erik Olsson som sedan dess varit föreståndare. Under dessa 28 år har en mängd forskningsrapporter, böcker och artiklar inom hundratalet projekt publicerats. Även om forskningsområdet har fått en mycket bred belysning vid CEIFO har det funnits lite olika ”historiska tyngdpunkter”. Om statlig politik och ageranden speglades mycket i den tidiga CEIFO produktionen så kom forskningen alltmer att spegla ett intresse för identitet, flyktingskap och diskriminering under den senare delen av 90-talet och en stor del av 2000 talet. Under de senaste åren har också intresset för transnationalism, diaspora och genus haft en tydlig plats i CEIFOs forskningsverksamhet. Läs mer om CEIFOs forskningsprojekt och publikationer.

Ett långsiktigt mål för CEIFO har varit att förutom generera högklassig forskning också etablera imerforskning såväl nationellt som lokalt vid Stockholms universitet. CEIFO har haft ett begränsat anslag från Stockholms universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten) som disponerats i form av en professorstjänst och en lektorstjänst samt administration. Förutom att bedriva egen forskning har forskarna haft som uppdrag att initiera forskning, söka bidrag och rekrytera andra forskare som försörjs genom olika externa bidrag och uppdrag. CEIFO har därför rekryterat forskare och doktorander från olika discipliner som under längre eller kortare perioder forskat vid CEIFO. Även om möjligheterna har varit begränsade har det också bedrivits undervisning vid CEIFO bl a i form av magister- eller masterkurser och handledning av doktorander. År 2011 blev också CEIFO del av ett konsortium som ska etablera ett EU-finansierat ”Training Network” för framför allt yngre forskare – COHAB – inom Diaspora Studies.

CEIFO har varit den svenska imerforskningens vagga. Genom de ledande forskarna vid CEIFO under 1980-talet etablerades 1992 imerförbundet och de var också representerade i utredningarna som föregick andra institutioner, t ex Linköping universitets inrättande av tema Etnicitet och en forskarutbildning inom imer 1999. CEIFO har också varit flitigt representerade i olika nordiska och internationella initiativ som t ex Nordiska migrationsförbundet (NMR) och det stora europeiska nätverket IMISCOE. Man har varit huvudarrangör av många stora konferenser och seminarier – så sent som 2009 arrangerades två stora internationella konferenser – och tagit emot besök av flertalet av världens ledande imerforskare. Av olika anledningar, bl a ökade krav på ”lönsamhet” och rationella administrativa enheter, beslutade likväl universitetet i sina olika organ år 2011 att upplösa CEIFO som forskningsinstitution. De två forskarna flyttas till olika institutioner vid Stockholms universitet – SOFI och Socialantropologiska institutionen – och de externfinansierade forskningsprojekt som fortfarande är aktiva flyttas till Socialantropologi. Socialantropologi har också genom sin institutionsstyrelse beslutat att inrätta ett forskningsprogram inom ”Transnationell migration”. Med detta byggs också en plattform för att delar av CEIFOs forskningsuppdrag kan fortsätta.