Andreas Lindgren var utomlands under hela breddningsåret. Första terminen åkte han med Kulturstudier till Pondicherry i Indien och pluggade freds- och konfliktkunskap. Den andra terminen läste Andreas en distanskurs i filosofi genom Umeå universitet medan han bodde i Malaysia.

– Se breddningsåret som en möjlighet att få studera någonting du alltid velat. Fokusera på det som känns intressant, säger Andreas Lindgren.

Varför valde du att läsa utomlands under ditt breddningsår?

 

Andreas Lindgren. Foto: privat
Andreas Lindgren. Foto: privat

– En av anledningarna till att jag valde att plugga socialantropologi från första början var för att jag gillar att resa. Så när jag insåg att det gick att kombinera en längre utlandsvistelse med studier så kunde jag inte riktigt utesluta det alternativet. Det blev liksom en chans att slå två flugor i en smäll, säger Andreas Lindgren.

Vad var det med utlandsstudier som lockade?

– Första terminen var jag i Indien och Nepal – två länder som jag alltid har velat åka till. Organisationen jag åkte med, Kulturstudier, erbjuder kurser på platser i världen som kanske inte är så vanliga att åka till som utbytesstudent. Kurserna är också relativt komprimerade vilket gör att det finns mycket tid att resa runt själv efter terminens slut och innan nästa termin startar. Andra terminen var jag på Langkawi i Malaysia och studerade på distans. Min flickvän ville dit och volontär-arbeta på ett hem för hemlösa hundar och katter. Så det klaffade ganska perfekt med breddningsåret rent praktiskt. Det var alltså inte så att jag ville studera utomlands på ett särskilt universitet eller i en särskild stad, utan snarare att jag ville ut litegrann i världen, säger Andreas Lindgren.

Vilka är för- respektive nackdelarna med att åka iväg ”på eget bevåg” (d.v.s. inte genom några avtal eller Erasmus)?

– Jag kollade inte ens upp avtalen innan jag åkte! Men jag antar att det negativa med att åka ”på eget bevåg”, exempelvis genom Kulturstudier, är att det kostar pengar. Men om du inte låter dig begränsas till avtalen finns det ju fler valmöjligheter och du behöver inte konkurrera med andra studenter om platser på samma sätt, säger Andreas Lindgren.

Första terminen läste du freds- och konfliktkunskap med Kulturstudier. Berätta lite om studiernas upplägg?

– Kursen jag tog började med självstudier på hemmaplan. Det innebar att vi läste ett antal artiklar och skrev en kortare uppsats. Väl på plats var studietakten relativt intensiv med lärarledda lektioner i princip varje dag. Vi arbetade även med ett grupparbete under tiden. Parallellt med studierna anordnades det en del aktiviteter och kortare studieresor, så det fanns alltid saker att göra och upptäcka utöver och i samband med studierna. I studieavgiften ingick boende och mat (frukost/lunch). Efter tio veckor avslutades undervisningen och vi fick tre veckor på oss att skriva en längre individuell uppsats. Uppsatsen och grupparbetet fungerade som betygsunderlag. Kulturstudier samarbetar med Högskolan i Oslo och Akershus, vilket gör att kurserna håller en akademisk nivå och generar högskolepoäng, säger Andreas Lindgren.

Hur var nivån på Kulturstudiers kurser jämfört med studierna på Stockholms universitet?

– Det är svårt att säga. Lärarna var väldigt bra, de kom från hela världen och hade lång erfarenhet av ämnet. Kurslitteraturen var även genomtänkt. Men eftersom det var så mycket som pågick utanför studierna kunde det ibland kännas mindre ”seriöst” än på Stockholms universitet. Det finns liksom en risk att allt det andra går ut över studierna – nya platser, nya människor och roliga saker att göra och upptäcka kan vara distraherande. Det var också stora skillnader i nivå mellan studenterna. De fanns vissa som precis hade slutat gymnasiet, andra som hade tagit sin master och till och med en doktorand. Det kändes inte som att alla var där för studiernas skull i första hand, vilket definitivt påverkade studienivån – särskilt eftersom en stor del av kursen bedömdes utefter ett grupparbete. Någonting jag saknade från programmet på Stockholms universitet var att få jobba intensivt med vissa texter på seminarier, säger Andreas Lindgren.

Var det svårt att organisera allt runt omkring studierna (t.ex. boende, resa, fritid)?

– Nej, under tiden med Kulturstudier ordnade de boende åt oss och erbjöd även flera (frivilliga) fritidsaktiviteter. Under den andra terminen på Langkawi ordnade vi ett jättefint och bra boende genom en facebook-grupp. Något som var krångligt med vår vistelse där var att turistvisumet som vi hade endast gällde i tre månader åt gången. Därför var vi tvungna att lämna landet ett antal gånger. I övrigt är det väldigt lätt att ta sig runt i Asien och det finns egentligen ingen anledning att oroa sig för något!, säger Andreas Lindgren.

Andra terminen läste du filosofi (på distans) genom Umeå universitet. Hur var det att plugga på distans?

 

Andreas Lindgren på Langkawi i Malaysia. Foto: privat
Andreas Lindgren på Langkawi i Malaysia. Foto: privat

– Det var bra! Eftersom det inte krävs att du deltar fysiskt i undervisningen så tror jag vissa kan vara rädda för att komma efter. Men klarar du av ”vanliga” universitetsstudier ser jag ingen anledning till varför det skulle gå sämre på distans. I båda fallen ligger det mesta ansvaret ändå på en själv. Det var inte så att kursen jag tog var mindre interaktiv än en ”vanlig” kurs. Utöver föreläsningarna, som laddades upp som ljud- och bildfiler varje vecka, var lärarna väldigt aktiva på forumen och svarade på frågor, med mera. Seminarierna höll också väldigt hög kvalitet. För att bli godkänd på ett seminarium var du tvungen att skriva ett inlägg med substans i forumen och ge minst två kritiska svar till de andra inläggen (d.v.s. inte bara hålla med eller vara emot). Detta innebar att alla deltog aktivt och diskussionerna blev väldigt givande. Det var även ganska nyttigt för mig som tenderar att prata först och tänka sedan! I och med att vi skrev kortare texter blev jag tvingad till att försöka vara lite mer artikulerad, säger Andreas Lindgren.

Vilket råd skulle du ge studenter som avslutat sitt breddningsår och som ska börja plugga antropologi igen?

– Oj, det var en svår fråga! Jag har märkt att antropologistudierna kräver lite mer omsorg än en del andra ämnen. Vad jag menar är att antropologi ofta kräver att du fördjupar dig i en lite längre bok i taget. Så försök komma in i den typen av tempo igen och ge det tid, säger Andreas Lindgren.

Vad vill du göra efter studierna?

– Jag tar en sak i taget. Just nu tror jag att vill söka en masterutbildning här på Stockholms universitet, längre än så sträcker sig inte mina horisonter. Det kan trots allt hända ganska mycket på några år. En dröm har dock alltid varit att jobba på någon typ av biståndsorganisation, men vi får se vad det blir av det, säger Andreas Lindgren.

Andreas tre bästa tips när du planerar inför ditt breddningsår

  • Tänk inte att det endast är någonting du måste ta dig igenom, utan se det som en möjlighet att få studera någonting som du alltid velat.
  • Tänk inte heller för mycket på vad som är strategiskt för en framtida karriär. Att traggla sig igenom ett år av studier, i ett ämne du hatar, för att det är meriterande är kontraproduktivt. Fokusera istället på det som känns intressant. En kandidatexamen i socialantropologi är fortfarande en kandidatexamen i socialantropologi – oavsett om du läst ekonomi eller teckenspråk under breddningsåret.
  • Gör det bekvämt för dig! Breddningsåret innebär frihet; utnyttja den friheten så gott det går. Då känner du dig garanterat mer tacksam efteråt.