Studier om infrastrukturer inom antropologi har expanderat kraftigt under de senaste 15 åren. På institutionen utgår forskningen från en syn på infrastrukturer som inte bara färdiga objekt – med sociala, ekonomiska, politiska, kulturella och miljömässiga effekter – utan även dynamiska och föränderliga ”materier” ständigt i behov av underhåll och därtill sårbara för andra material eller ämnen, som vatten, väder, kemikalier och biologiska medel. Forskningen kring infrastrukturer speglar det nuvarande historiska ögonblicket, inklusive de miljömässiga riskerna av antropocen. Att undersöka infrastrukturer, som en dynamisk materialisering, innebär att politiskt och socialt relevanta frågor ställs för att förstå vad som har lett till den nuvarande situationen med såväl social ojämlikhet som klimatförändringar. Sådana undersökningar banar väg för relevanta diskussioner om betydelsen av modernitet och humanism och kräver samtidigt en omvärdering av vad infrastrukturer behöver kunna uppnå. Teman som berörs innefattar hamnområden och järnvägar, en flygplats inverkan på turism och genus, migration och infrastruktur, hållbara lösningar inom stadsutveckling, logistik och big data.